En helt vanlig måndag 15/9-14 vecka 38+0 gravid med mitt första barn.
Sista magbilden några timmar innan allt satte igång.
Jag hade inte haft några känningar på att något skulle var på gång. Två nätter innan hade jag haft lite menssmärta och ryggont men inget som var direkt smärtsamt, dessutom kändes ryggont vid det här skedet av graviditeten inte som något konstigt.. så när vi satte oss i soffan på kvällskvisten, måndagen den 15/9 och såg idol följt av Big brother och paradise hotel var allt precis som vanligt. Jag hade varit hemma 1 veckan (av 3, innan det var dags för BF) och Patrik skulle upp och jobba klockan 6 på tisdagen dagen därpå. Vi hade aldrig i vår vildaste fantasti kunnat gissa att den tisdagen skulle bli allt annat än en vanlig tisdag, Tisdagen då vi skulle vara med om det största man kan uppleva i livet. Vi skulle bli föräldrar!
Patrik somnade i vanlig ordning så fort vi släckt ner tv:n och jag låg och funderade på allt mellan himmel och jord innan jag skulle komma ner i varv och somna – men dit han jag aldrig – jag låg på rygg och känner plötsligt hur det knäpper till i magen (jag vet inte hur jag annars ska beskriva det. Väldigt lustig känsla av både ett knäppande ljud och en knäppande känsla. PANG).
Under graviditeten hade jag hunnit läsa och googla massor- och det där knäppet hade jag läst att man kan uppleva när vattnet gått. Samtidigt hade jag läst att väldigt få förlssningar startar med vattenavgång – MEN OM vattnet går och inga värkar startar blir man igång satt efter 72 timmar. Allt det här snurrade i mitt huvud efter att det knäppt till i min mage. Jag ville inte få några förhoppningar men jag kände mig mellan bena för att vara säker och det var torrt. PUH – jag han början kallsvettas av alla dessa tankar.. Men jag kunde inte somna för något hade garanterat hänt, därför jag gick upp för att gå till badrummet, och då rinner det ur mig. Trosorna blir genomblöta och det rinner längst mina ben.
Jag väcker Patrik och ber han komma och titta: ”Patrik.. något har hänt.. kom”. Vattnet har gått men jag har fortfarande inga andra känningar, inga värkar. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, men om verkligen vattnet har gått så säger jag till Patrik att” OM det här är vattnet så är vi föräldrar om 72 timmar”. Klockan är ca 00.00 och jag ringer till BB Sophia som vi valt att föda på och berättar vad jag upplevt. Kvinnan jag pratat med tror att det är vattnet och förklarar att vi bör komma in för en rutinkontroll (där de kollar att det verkligen är vattnet). Är det vattnet blir man hemskickad tills värkarna startar eller så får man komma tillbaka för igångsättning 72 timmar senare. Men dom måste försäkra sig om att det är vattnet och att barnet mår bra. De ber oss ta med vår BB-väska..
Vi känner ingen stress där hemma, lunkar på och går igenom väskan en gång till för att se att allt verkligen är med. Vi båda är övertygade om att vi kommer få åka hem igen. När jag sätter mig i bilen påväg till BB har värkarna fortfarande inte satt igång..
Bilresan in till BB-Sophia tar ca 40 minuter och i slutet börjar jag känna lite mensliknande smärta (inte värre än så). Jag berättar det för personalen när vi kommer in vid 01.15-tiden. Jag får ligga med CTG i ett kontrollrum för att kolla barnets hjärtslag. Kvinnan märker att jag börjat få ont och frågar hur smärtsamt det är på en skala mellan 1-10, och jag svarar 4-5. Hon börjar mäta min värkar och jag får ligga med CTG i 30 minuter för att se hur det artar sig plötsligt går allt från 0-100. Värkarna startar ordentligt med 7 värkar på 10 minuter (!!!!!) (du ska ha 3 st var 10 minut för att få åka in till BB när förlossningen startat). Nu säger sköterskan att vi inte ska åka hem utan bäbis och hon ska fixa ett förlossningrum. Nu börjar värkarna bli allt mer smärtsamma…
Klockan 02 får vi vårt rum och jag bli undersökt. Jag är öppen 4 cm! Det är först nu både jag och Patrik är börjar förstå att det här händer på riktigt.
Vi hade läst att man normalt öppnar sig 1 cm per timme så jag var beredd att det skulle ta 6 timmar till innan jag var helt öppen och det var dags för krystvärkarna och utdrivningsskedet. Så nu var jag redo att lägga mig i ett varmt bad med lustgas till en början. Patrik satt på en stol brevid mig med lustgasen i handen för att vara beredd att ge den till mig vid varje värk. Till en början gick det bra, värkarna var hanterbara och lustgasen rätt rolig. Dock slutade jag andas för tidigt och effekten kom mer när värken var över. Men det gjorde att jag fick några skratt mellan värkarna:
Efter att ha suttit i badet ca 1 timme tycker jag inte att värkarna var hanterbara längre. Jag visste inte vart jag ska ta vägen, kunde inte ligga still i badet utan reser mig, ställer mig på alla 4, krånglar omkring och det kändes som att jag klättrade på väggarna, jag ber därför barnmorskan förbereda för ryggbedövning (som jag sen aldrig använde) för såhär ont vill jag inte ha: ”Det känns verkligen som att jag ska bajsa på mig, att en melon är påväg ut ur röven” – måste upp ur badet, NU.
Att jag kände mig bajsnödig lät bra i barnmorskans öron och de ville undersöka mig igen…! Det visade sig att jag nu var öppen helt (10cm) och att det var mina krystvärkar som kommit igång. Jag gick alltså från 0 till hundra på ca 2-3 timmar och en barnmorska i rummet sa att det verkar som jag är påväg att sätta förstföderske-rekord på bb sophia.
Under krystningarna var jag helt inne i mig själv och under hela förlossningen fokuserade jag stenhårt på andningen och faktiskt på att hela tiden lyssna och lita hel på personalen i rummet trots mitt inre fokus och det gick galant. Jag fick så bra vägledning och bytte ställning ett flertal gånger för att slutligen ligga i gynställning med ett rep hängande framför mig som jag tog tag och hämta kraft från när jag 05.27 16/9 krystade fram världens vackraste baby! Krystmomenten var helt klart det kämpigaste momenten och tog ca 1,5 timme. Totalt tog min förlossning 4,5 timme från första värk, en riktigt cool upplevelse.
Summering:
Min förlossning startade alltså helt spontant vecka 38+1 med vattenavgång och någon timme senare med 7 värkar på 10 min och det tog totalt 4,5 timmar innan Wilton Matheo Bryntesson kom till världen, 3056g och 48 cm lång. Jag använde bara lustgas under den timmen jag satt i badet, behövde inte sy några stygn och vi valde själva att lämna bb efter 1,5 dygn, då som världens lyckligaste föräldrar.
All personal vi stötte på under vår vistelse på BB Sophia var helt underbara, och jag är så ledsen att inte få föda där nästa gång!
All personal som såg min journal påpekade hur fort det hade gått och hur min kurva stack rakt upp, likt en omföderska. ALLA sa att jag kommer ha bråttom in nästa gång och det skrämmer mig. Men tankar kring nästa förlossning kan vi skriva om en annan gång.
Senaste kommentarer