Jag tycker så synd om Wilton som fortfarande är sjuk men nu börjar det även tära på hela familjen. Jag har snittat ett par timmars sömn per natt den senaste veckan och Wilton visar missnöje till precis allt jag gör, han slåss, skriker, gnäller, klöser mig, säger NEJ till allt. Febern pendlar fortfarande och så fort jag tror att han ska bli frisk kommer bakslaget och febern stiger igen. Han pendlar kraftigt i humöret och är ena sekunden hur pigg som helst oh andra sekunden ligger han platt på golvet i ett utbrott. Det måste vara svårt att inte kunna berätta hur man känner och mår, uscha. Men just nu– med min ständiga sömnbrist och nedsatta tålamod så börjar jag tro att han göra allt i sin makt för att driva mig till vansinne.
DÅ är det bara för skönt att han fortfarande sover sitt eftermiddagssov (som idag varade i 2 timmar och 45 minuter- AMEN). En chans att andas ut, njuta av sommarvärmen och bara ha en avkopplande stund tillsammans med min man i solen, bara vara vuxen. Jag tycker den egentiden är ovärderlig, men extra mycket tyckte jag det idag. Det blev lunch utomhus, ett dopp i poolen, musik i högtalarna och en öl medans vi bättrade på brännan som börjar försvinna sen vi kom hem från Maldiverna för en månad sen.
Senaste kommentarer