När jag väntade Wilton så läste jag diverse förlossningsböcker för att förbereda mig mentalt inför min stundande förlossning (kan man verkligen förbereda sig inför en förlossning?). Jag var väldigt inställd på att gå två veckor över tiden och jag trodde givetvis att jag skulle kriga i 20 timmar som min mamma gjorde när hon förlöste mig. Det var vad alla, som gärna ville lägga en kommentar, hade sagt…
Så när jag gick och la mig den där kvällen, 13 dagar innan BF utan några som helst känningar, trodde jag givetvis att inte att jag innan gryningen skulle hålla min son i famnen. Jag kunde inte tro att det var vattnet som gick? Sen gick allt i rasande fart.
Min förlossningsupplevelse är väldigt positiv men den väcker oro och mycket tankar inför nästkommande förlossning i December. Jag tänkte dela med mig av min förlossningberättelse i ett inlägg senare idag.
Wilton några timmar gammal.
Senaste kommentarer